En ganska hektisk sommar.

Mitt första blogginlägg! Ever!

En sommar utan dess like. Mycket som händer i år 2022, bröllop (inte vårt), jobb, eget företagande, föräldraskap, inte mycket träning, egen tid, semester, covid-19, skratt och en gnutta frustration ibland.

Detta var året som jag skulle kommit tillbaka efter mina skador och skulle tävlat på nationell och internationell nivå igen, tagit steget upp på "scenen" igen som spjutkastare. Men något som kallas livet kom lite emellan, av eget val dock måste jag säga. Hösten började bra och jag var i full gång med min egna träning och siktade mot sommarens flertal mästerskap, VM, EM och SM mm. Men för lite över ett år sedan så förändrades mitt och sambons liv, vi fick vårt första barn. En liten pojke som är det finaste och det underbaraste jag sett i mitt liv, och jag kan kalla honom min son. Vi bodde i Örebro och trivdes mycket, nära till stan, nära till jobb osv. Men efter en del funderingar (och sökande) så fick vi möjligheten att flytta till något större, något mer familjevänligt, för det var vi ju nu, en familj på tre personer. Vi kunde inte bo kvar i en tvåa (knappt) men en liten som snart skulle behöva ta mer plats än vad man någonsin skulle tro. Från Örebro fyllde vi flyttbilen och tog oss några mil norrut, till sambons uppväxtort Nora. Ett supermysigt litet ställe, nära till sjöar där vi kan bada på somrarna, ta promenader längs vatten och skog, men även lite närmare en del av släkten som kommer vara till stor hjälp framöver. Men framför allt att vi har kommit till lugnet... Det är nog det skönaste med allt. Mindre trafik, mindre hus med färre grannar (och vi såklart i större lägenhet), inga elsparkcyklar eller oljud. Så här lugnt har jag nog inte haft det på många år, men framför allt så är jag lugn inom mig. Vi, och speciellt jag har från första sekund känt mig som hemma i vår nya lägenhet och har inte skänkt en enda tanke till vår gamla lya i Örebro. Det kanske är bra, det betyder nog att vi gjorde ett bra val. Ja, det innebär lite pendling till och från jobb för mig, men det kan jag leva mid ett tag, bara resten av tiden är fylld av kvalitet, och tillsammans med min familj.

Efter att ha tränat tidiga morgnar, sena kvällar, före och efter jobbet, även under lunchtid ibland så kände jag tillslut att "nä, tiden räcker inte till" och jag ville spendera mer tid med mina käraste, speciellt nu när vår son är så liten och det är så viktigt med att knyta banden till varandra. Så valet att avsluta min tävlingssäsong innan den ens hade börjat var inte alls svårt. Jag valde helt enkelt att prioritera annat. För att inte nämna att samtidigt hade man startat egen verksamhet (ett år tidigare visserligen men nu hade vi fått upp farten) och började få saker i rullning, vilket också krävde mycket mer tid än vad jag trodde! Men här gäller det att inte ge upp bara.

Så kom sommaren, helt plötsligt har vi haft vår första Jul, Påsk och ett-års kalas som familj. Jisses vad tiden går fort, det känns som att det bara var igår sonen föddes, även om han i våra ögon fortfarande är liten, men så stor på samma gång! Men denna sommar såg jag fram emot en sak, det var att vi skulle resa "hem" till Grekland igen efter 4 år sen vi var där sist, även om ekonomin var tajt då man har varit halvt föräldraledig i över ett år så var det en självklarhet att åka, men vi hade ju flera skäl för att genomföra resan, två bröllop planerade inom två veckor samtidigt som man ska hinna njuta av vistelsen och träffa släktingar. Att resa med bagage, babyskydd, barnvagn och en ettåring är inte lätt, men som tur var så hade vi inga bekymmer med själva resandet, han sov så gott i vår famn under i princip hela flygningen, så duktigt gjort av han. Väl på Kos så är det några få saker som jag alltid väljer att göra först... Bada i havet, dricka en kall Fredo Espresso på stranden, äta goda solmogna tomater eller frukt och ta en kall öl! Inget som slår det! En utmaning att ta sig runt på trånga trottoarer med barnvagn som man i vanliga fall inte har problem att gå på tidigare, men lite annorlunda nu och vår första utlandsresa alla tre..

Efter ett första lyckat och vackert bröllop, mycket god mat, bad, promenader och släktträffar så händer ju det som jag har lyckats hålla mig undan ifrån i nästan 2,5 år, jag testar positiv för covid-19. På en eftermiddag så utvecklade jag i princip alla möjliga symptom och med ett solklart positivt covid-test så vara det bara en sak som gällde, isolering. Med 6 dagar kvar på resan, andra bröllopet som ägde rum den sista dagen på vår semester, samma dag som hemresan så var det inte så jätteroligt kan man säga. Risken att missa det bröllop som vi faktiskt förlängde vår semester för, men också risken att inte få åka hem om jag inte blev frisk i tid. Men efter ett par jobbiga dagar och nätter så blev det tillslut, efter att ha tillfrisknat, en närvaro på min brors vigsel innan vi återvände hem till Sverige. Tillbaka till rutinerna, vardagen och svenska sommartemperaturer. Men efter 2 veckor så har man ändå fått njuta lite som gör att man klarar sig tills nästa år igen. Sommaren fortsätter nu med en del extrajobb, fotograferingar samt planering inför höstens och vinterns äventyr, bl.a inskolning på förskola, aktiviteter, dop mm. Så en dag som denna med 27-28 grader i luften, medans man hämtar sonen som varit hos svärföräldrarna som varit barnvakt en liten stund så passar man på att ta ett dopp i sjön från bryggan. För vem vet? Kanske blir detta mitt sista dopp för säsongen... Kanske, kanske kommer det några varma dagar till där jag kan bada igen.